Det hela började väl egentligen med att vi tackade ja till erbjudandet om att segla längst västkusten för att vara sällskap till Amitinder.. Allt lät jättebra tills när vi väl kommit fram till Göteborg. Och vi fick veta att våran ungdomsledare Magdalena inte skulle följa med överhuvudtaget.. :( Väl på båten var ångesten så hög den kunde bli, vi ville hem...! Haha, sen var vi dom ända stockholmarna på båten och det gjorde inte allt lättare, vi blev självklart mobbade för våran dialekt (vi stockholmare har ingen dialekt ;)) Sen gillade inte ledarna oss heller, gillade varken stockholm eller stockholmare kom det ju fram.. Men vi gillade inte dem heller, inte västkusten heller, kobbar och skär. vad är det liksom?? ;) Men dsen lärde vi känna några, dock hade vi hela tiden planer på att fly/dra och vi höll våra ledare uppdaterade om hur mycket vi ville hem..
Vi stannade vid olika öar varje dag och den värsta dagen i både mitt och Livs liv skulle jag tro, var den dagen vi stannade vid Marsstrand. Vi blev uppdelade i olika lag alla ungdomar (ca 30 st) och skulle tävla och springa runt hela ön, upp och ner och jag har aldrig hatat dem där kobbarna och skären så mycket! Det slutade med tårar från Livs sida och jag med mitt lag kom sist in i mål. Värdelös dag! Slutade även med att Amitinder kom springande i världens fart, som alltid och hoppade över för att landa på båten. Men misslyckades. och snubblade och landade som en bro över från kajen till båten, och klarade sig med armen bruten på hela tre ställen!! Galet!
Men hela resan blev bättre!! Men också sämre ;)
Dagen vi väl skulle få komma hem, och vi var sååå taggade på att komma hem till stockholm (under hela veckan i stortsett hade vi sprungit runt i min älskade stockholmströja) och så självklart fick vi ta Amitinders väska hem till stockholm då han fick åka hem tidigare med armen och allt, och tack vare den tunga väskan och att kaptenen tappade tiden lite så missade vi tåget! Haha, fan vad misslyckat, vi såg tåget långsamt rulla iväg och vi kunde ta på det dock inte kliva ombord. Det slutade iallafall med att vi fick sova en natt extra på båten, och våran favoritledare Andreas (IRONI) var självklart inte förvånad och la självklart en kommentar om våran återkomst.. Jaja allting leder till någonting gott, dagen efter fick vi gå på liseberg med en kompis (Falun) från båten sen fick vi skjuts av hans morfar till Eskiltuna, skitsnällt!! Tack ♥
Därifrån fick vi ta tåget till stockholm, dock funkade inte våra bankkort på tåget men vi fick åka gratis. vi hade ändå väldigt tur trots att vi missade tåget från Göteborg ;) Väl hemma på kära centralen träffade vi upp Amits mamma och fick äntligen åka hem! Somnade självklart direkt, och sov sååååå länge sen dagen efter..
Trodde aldrig att jag skulle sakna eller längta tillbaks till Elida men nu vill jag inte mycket annat än att kämpa för mitt liv för att inte bli islängd av ungdomarna på båten, eller ligga i den pyttelilla hytten och lyssna på tjejsnack, eller sitta och spela evighetsspelet svälta räv i salongen, eller tillochmed lyssna på deras dåliga imitationer på stockholmska.. Jag vill tillbaka! Nu!!! Gaaah!