Godmorgon..
Vaknade av att pappa kom in och väckte mig genom att säga att jag sovit bort hela dagen. Eftersom att han börjat jobba trodde jag honom. Att klockan var runt 5 halv 6 och han redan kommit hem. Men det visade sig att jag var tidigt uppe (a) och att han bara var hemma på lunch ;) Blev livrädd och trodde att jag missat allt jag skulle göra idag!
Angående det jag ska göra idag, jag ska träffa Liv och göra ett litet "ärende" runt klockan 2 halv 3 beroende på när hon vaknar och svarar på mitt sms :) Det är iallafall viktigt att det här blir av idag. Har redan gått så lång tid.. Hehe, vad hemlighetsfull jag känner mig!! Men vet inte om det är för privat att skriva ut det här.. ;)

Igår fick Simon och Ville iallafall med mig och Liv till flaten genom att dels utmana Liv som vägrar att förlora ett vad eller aa förlora överhuvudtaget, sen var det väl dels också för att dom övertygade oss väldigt bra.. Så mellan att jag var hos Ida och flaten drog jag bara hem en snabbis och hämtade badkläder. Sen bar det av. Och jag är riktigt stolt också för jag hoppade från 5an inte bara en gång, utan två!! *stolt* hihi (a) Men det var så sjukt kallt sen så vi drog hem efter vi badat ett tag :) Senare på kvällen skulle Liv jobba och eftersom att jag var i behov av henne.. Haha (behövde snacka om lite saker) så följde jag med. Och det var ju ett äventyr. Porten vi skulle in i för att komma till lokalen hade låst sig pågrund av att klockan var så mycket. Så vi ringde jouren.. snäll som han var så kom han med bil från jag vet inte vart och öppnade åt oss. dock upptäkte vi då att vi var i fel hus!! Så vi sprang ut igen för att hinna med jourkillen så att han kunde öppna en annan dörr åt oss.. Vi är totalt fail och lyckas alltid att klanta till oss.. Då kom ju frågan: Vadå bor inte ni här?? Hur kan ni gå fel? Men det löste sig och vi lämnade honom med obesvarade frågor.. ;) Vad skulle man säga liksom??
Det är skönt att sånt här händer oss båda för jämnan eller vad man säger, annars skulle man väl tröttna på att den andra klantade sig hela tiden, nu är vi uppväxta med det, det är en del av vardagen. Det känns nästan konstigt med en felfri dag. I 16 år har jag och Liv tillsammans failat igenom livet och vi har det hur bra som helst ändå! Vi ångrar inget och kan skratta åt alla galna kaosiga saker vi gjort idag :) Underbart!